Sjuk tragiskt de så kallade vänner...
Då dom behöver hjälp så ringer dom annars inte..
jag har varit hemma över en månads tid nu och mått dåligt och inte kunnat ta mig någonstans
hur många har komme över och kollat hur läget är?
2 stycken har vare förbi och det är dom två jag alltid vet ställer upp(det roliga är att dom två är samma familj!!!) och det som är mäst tragiskt är att det är dom två jag inte umgåt med så mycket på senaste tiden, dom jag umgått med vart fan är ni då?
tydligen betyder jag inte alls någe för er..vart är det lilla smset att man hoppas att man blir bättre lr jag kommer över en sväng för att surra lite .. totalt noll.
jag har varit över te folk som vare jätte sjuka jag har ställt upp då det varit skit med vänner lr vad som hällst men vart är ni då det är någe med mig? ni hör inte av er...och det va ett jävla liv i sommar då jag jobbade som en dåre för att jag inte vill vara bostadslös igen, då kunde man bli sur för att jag drog iväg ..men nu när jag är hemma vem hör av sig,vem bryr sig hur jag mått,vem vill umgås

tycker det är helt sjukt är det så konstigt att jag försöker spendera mer tid på  båten och jobbar ihjäl mig
jag har för fan inget komma hem till... inga vänner som längtar te att man komma hem och hör av sig på en gång.. utan jag måste höra av mig och boka tid i deras jävla schema för att dom ska ha tid och så ringer jobbet och jag måste iväg igen ja då är det sura miner igen.

vad hände egentligen ?

Jag kämpar för att få mina månader att gå runt vilket betyder att jag måste åka iväg jobba och vad får jag för det.. sura miner och då jag väl är hemma är det ingen som bryr sig iaf.

så jävla less nu att det finns inte, är dte konstigt att jag börjar känna att min kärlek till härnta inte räcker jag är kär i stan men nu är jag sjukt less på dom så kallade "vännerna" jag ska finnas för er jämnt men ni finns aldrig där för mig...
jag ger av hela mig och får inte ett skit tebaka...